När Nova & Nora Kom Till Världen

Jag vill börja med att varna känsliga läsare då vissa bilder på mig kan verka stötande!

Torsdagen den 15/4 ringde klockan som vanligt men vi låg kvar och myste ett tag hela familjen innan jag och Neo gick upp. Jag kände mig jätte kissnödig och när jag reser mig upp känner jag hur nått varmt rinner längs benen. Min första tanke var men guu har jag kissat på mig?! Det fortsätter att rinna så jag skriker till älskling att mitt vatten har gått. När jag tittar på min hand ser jag att det är blod! Jag tar mig in på toan och blodet fortsätter att rinna och jag grips av panik. Älskling blir helt ifrån sig och vet inte vart han ska ringa så jag skriker 112! Blodet fortsätter att rinna och det har blivit en stor pöl på badrums golvet. Jag blir helt hysterisk och Neo blir livrädd. Jag trodde att vi var på väg att förlora våra tjejer….Älskling ger mig luren och jag får prata med en kvinna som är lugnare än en filbunke. Hon försöker få mig att andas lugnt och lugna ner mig tills ambulansen kommit. Det kändes som en evighet innan dom kom. Jag får lägga mig på båren och dom bär ner mig till ambulansen. Kan tänka mig att det blev en show för grannarna. Jag har fortfarande inte känt några fosterrörelse så jag är helt förtvivlad och inte kan ambulansvårdarna svara mig om dom lever för dom har ingen utrustning. Killen sa att dom knappt hade grejer för att klara av en förlossning vilket inte gjorde saken bättre. Dom slår på sirenerna och kör som en galning.

Framme på förlossningen står en massa personal redo att ta hand om mig. Jag är fortfarande helt hysterisk eftersom jag inte vet om dom lever. Dom kopplar på  CTG och jag får höra hjärtljud från båda. NU var det glädje tårar som kom och strax därefter kommer älskling som fick lämna Neo hos mamma. Nu känner vi oss lugnare men vi vet fortfarande inte varför jag blöder.
Klockan 09:00 kommer en läkare som undersöker mig och jag är öppen 2 cm och hinnorna känns hela. Vilket förmodligen betyder att det är jag som blöder. Jag fortsätter att blöda och jag har fortfarande inte kissat så det fick jag göra i ett bäcken. Då kom det ett stort koagel. Dom gör ett ul då läkaren misstänker att det är en del av moderkakan som lossnat. Vilket hon också tycks se under ultraljudet. För säkerhets skull tar dom ett prov på blodet som visar att det är blod från mig.

Klockan 10 kommer läkaren och meddelar att det beslutats att jag ska akut snittas. Snittas jag inte kan jag förblöda eller så kan tvilling 1 ( Nova ) för syrebrist.
Nu är det snabba ryck som gäller så dom fixar till mig och jag rullas iväg för op. Operationsrummet är fyllt av personal , det var säkert mellan 10-15 personer.
Narkosläkaren sätter en spinal och kroppen blir varm och känseln börjar försvinna. Känslan var som att benen sov och jag kunde inte röra dom.
Det var två manliga sköterskor så var jätte roliga att prata med. Ett stort plus till han som gav mig näsdroppar då jag knappt kunde andas.

Innan jag rullas iväg

Klockan 10:45 tog Nova sina första andetag och 10:47 tar Nora sina. Båda flickorna skriker direkt och älskling får följa med och klippa navelsträng bland annat. Vi hade turen att det fanns 4 barnläkare på plats som kolla tjejerna.
Jag hinner se Nova en snabbis innan dom åker vidare till NEO-IVA.
Mig fixar dom till och jag rullas iväg till uppvaket. Det visade sig att det var en en tredje del av Novas moderkaka som lossnat och det var en fraktur på Noras. Det lustiga var att vi var på tul dagen innan och allt var bara bra så det kan vända fort. På sjukhuset förlorade jag mer än en liter blod och säkert ett par deciliter hemma men som tur var slapp jag få blod.

12:50 rullas jag vidare till special BB men vi stanna till hos flickorna innan.

Så gick det till när flickorna kom till världen.

Här plockades dom ut

Min otroligt sexiga hormonrand har inte försvunnit än men magen har dragit ihop sig rätt bra. Nu ser jag bara lite små gravid ut 😉

Sen måste jag ge ett stort plus till all personal på special BB och NEO-IVA!
Vilka underbara människor!

Det här inlägget postades i The Twins. Bokmärk permalänken.